I ägande form







Det var mitt.

I lördags var jag med mina klasskamrater (kursare?) på en restaurang mitt i Stockholm. Mitt under brunschen märker jag att min svarta, flätade väska inte ligger kvar vid mina fötter. Någon har gått in i restarangen och tagit min väska med allt dess innehåll. Ingen hade sett någonting.

Ni vet den känslan som infinner sig precis då man förstår att någon som är sitt egna, är borta. Den känslan att det som du nyss kallade ditt, ligger i någon annans klibbiga och ruttna händer. Du ser ingenting, du hör ingenting, du förstår ingenting. Min röda necessär från Arlanda cupen, min fransväska från London. Saker som är känslomässigt bunda till mig, men som inte har något större värde för andra. Nu ligger de säkert slängda i någon soppåse. Från ordning till kaos.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Bara Loling som ser den)

URL/Bloggadress:

Berätta för mig vad du har på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0